Apelsiner. Inte sparris

Pa onsdagen trodde vi att vi skulle jobba pa sparrisfarm, men pa kvallen kom Frankie (som jobbar pa hostelet) och knackade pa och undrade om vi hade nat emot att jobba tolvtimmarsdagar. Vi fattade forst inte vad han menade. Tolv timmar? Far man jobba sa lange? Tydligen. Han behovde tre tjejer till apelsinpackningsanlaggningen Sim Fresh. Vi var nagot tveksamma och sa att vi nog kunde prova men inte kunde garantera att vi skulle stanna. Lite senare fick vi veta att det var till Sim Fresh vi skulle nasta morgon.
Klockan halv sex nasta morgon steg vi upp. Bussen gick tjugo i sju. Men nar vi kom fram fick vi veta att vi skulle vara dar forst pa mandag. Blev hemskjutsade och hade just bytt om for att ga och lagga oss igen, nar det knackade pa dorren och en gubbe sa at oss att vi skulle tillbaka till Sim Fresh. Sa fran halv nio ungefar packade vi apelsiner och mandariner i kartonger, anda till klockan sju pa kvallen.
I morse var vi tillbaka klockan sju. Fredagarna ar kortare, sa vi slutade halv tre. I morgon slutar vi klockan fem. Sondagarna ar lediga, men mandag till torsdag ar sju till sju. Ryggen varkte igar, lite mindre i dag i alla fall. Far se hur lange vi orkar stanna, inte mer an fem veckor i alla fall. Vi tjanar mycket pengar pa kort tid i alla fall.
Nar man packar apelsiner kan man inte tanka mycket annat an fem-fyra-fem-fyra eller fyra-tre-fyra-tre-fyra eller vad det nu ar man ska packa. I dag sorterade jag dock citroner pa lopande band nagra timmar, och da skrev jag hela det har inlagget i huvudet. Sarah har statt pa samma stalle och packat apelsiner i tva dagar. Hon borjar bli trott. Sara och jag har fatt flytta runt. Jag har haft hela fyra olika arbetsuppgifter (apelsinpackning, apelsinsortering, citronsortering och andrahandsmandarinpackning).
Vi ar nagot trotta. Men nar man en gang ar i Mildura kan man lika garna jobba. Har finns inte mycket mer att gora an att shoppa (det finns ett ganska fint kopcentrum), och eftersom vi ar backpackers kan vi inte gora just det (maste bara med oss allt vi handlar).
I kvall at vi pyttipanna till middag och lagade dessutom pastasallad (med arter, majs och paprika, toppad med lite stekt kyckling) som vi ska ta med oss till lunch i morgon. Backpackers lagar mat heeela tiden.
/ Ida 

Kommentarer
Postat av: Idas mormor

Fem veckor är en lång tid. Tre veckor räcker rysligt bra. Livet är inte bara arbete och arbete. Och pengar är inte allt. Mormor är 50+ och mycket klok.



Elsa hälsar på mig på tisdagarna (som du gjorde förr i världen). Det är roligt. Hon spelar dock inte trombon och somnar inte heller på sängen. Plump har vi inte hunnit med ännu, men vintern är lång...



Sköt om dig!

2008-09-12 @ 16:39:25
Postat av: Idas mamma

Äntligen får vi höra ifrån er! Jag håller nog med mormor om ert arbete (om hon är mycket klok kan man nog diskutera, liksom hennes ålder), 12-timmarsdagar låter lite väl häftigt för era ryggar.



Tur att ni har söndagarna lediga eftersom det finns så mycket kyrkor att besöka.



Guffar Mikael tyckte att vi hade för handfasta råd och tyckte att vi skulle resa själva. Efter hans uppmaning tror jag att jag gör slag i saken och bokar flygbiljett snarast. Men jag kommer nog inte att sortera apelsiner. Jag besöker klinikerna medan ni arbetar. Och badar i poolen på hostelet. Hur många pojkar och i vilken ålder delar ni rum med nu förresten...?

2008-09-12 @ 20:13:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0