På andra sidan jorden

I gar kvall kom vi fram till Sydney igen. Den har gangen har vi valt ett hostel som ligger tva minuters promenad fran WTC, sa vi kan ga hit hela tiden och fa gratis internet.
Vi ska vara har i fem natter sammanlagt. Pa mandag flyger vi till Tasmanien!
/ Ida

'Kia ora' betyder hej, hejdå, tack, varsågod plus lite andra artiga saker på maori. Ordagrant betyder det 'ha hälsa'. 'Kai te pehea koe?' betyder 'Hur mår du?'. Man kan svara 'Kai te pai ahau'. Man läser maori ungefär som svenska. Det finns fem vokaler - a, e, i, o, u - och o är den enda som skiljer sig från svenskan, den är mera åt å-hållet. Konsonanterna är g, h, k, m, n, p, r, t och w. Alla är som svenska utom w som är som engelskans. Kombinationen wh uttalas på de flesta maoridialekter som ett mjukt f, och i ng hörs aldrig g skiljt, utan alltid som i sjunga. Ord kan börja på ng också. Betoningen skiljer sig ofta däremot från svenskan, till exempel i 'pehea' är a långt.
I kväll flyger vi till Australien igen! Ska bli lite tråkigt att fara härifrån. Vårt flyg går kl 18.45, men tack vare tidsskillnaden är vi framme inte senare än 20.05.
/ Ida

Vi var nagra natter i Taupo och dar har vi ju varit forut sa vi gjorde inte sa mycket. I dag kom vi tillbaka till Auckland, vilket betyder att det snart ar slut pa var Nya Zeeland-vistelse! Pa onsdag aker vi till Australien och Sydney igen. Det ar ganska sorgligt. Pa fredag ar det ett halvar sen vi kom till Australien! Tiden har gatt mycket fort.
I brist pa annat att skriva om tankte jag dela med mig av det vi lart oss om Nya Zeeland under var resa. Urbefolkningen kallas maori, vilket betyder 'vanlig' pa deras sprak. Européerna var ovanliga och maorierna var vanliga. Marorifolket kom hit ca 1000 e. Kr. fran nan av ogrupperna norr om Nya Zeeland, man vet inte riktigt vilken. Enligt legenden var det den store aventyraren Kupe som undrade vart faglarna var pa vag nar de flog soderut, och en dag foljde han och hans män efter dem i sina waka (kanoter). Och sa stotte de pa detta land! De atervande hem igen och nagra artionden senare for sju eller atta (beroende pa vem man fragar) waka fulla med folk ivag och bosatte sig over hela landet. Kupe dopte Nya Zeeland till Aotearoa, 'langt vitt moln', eftersom han misstog snon pa bergstopparna for ett langt vitt moln.
Den forsta europé som sag Nya Zeeland var Abel Tasman, en hollandsk sjoman och upptackare. Det var nan gang pa 1600-talet, tror jag. Han gick inte i land, eftersom han och maorierna missforstod varandra. Maorierna kom ut i sina waka med fredliga intentioner for att utfora sin haka, halsningsceremoni. Tasman och hans män trodde att de kom for att jaga ivag dem och avfyrade en kanon och for sedan iväg. Tasman dopte Nya Zeeland till 'den sodra kontinenten' eller nat liknanade pa hollandska, eftersom han trodde att det var en del av den stora sydliga landmassan som man trodde existerade pa den tiden. Men landet ar faktiskt dopt efter Tasmans hemregion i Holland, Zeeland.
Den forsta europé som steg iland har var James Cook, nan gang pa 1700-talet. Han kartlade och namngav stora delar av landet ocksa. Kapten Cook var engelsman och Nya Zeeland blev brittisk koloni. Men landet befolkades inte av hitskickade brottslingar, som fallet var i Australien. Hit flyttade folk av egen fri vilja.
I dag bor det drygt fyra miljoner manniskor har. En tredjedel bor i Auckland, en tredjedel pa resten av den norra on och den sista tredjedelen pa den sodra on. Engelska och maori ar officiella sprak. Alla kan engelska, men barnen lar sig maori i skolan fran den stund de borjar dar. Man borjar forresten skolan dagen efter man fyllt fem ar har.
Nu racker det med information for i dag tror jag!
/ Ida

I mandags for vi till Kaikoura fran Wellington. Det ar en liten stad som ligger pa ostkusten. Hit kommer man for att simma med delfiner och titta pa valar. Pa var att-gora-lista fore vi for ivag stod: 1. surfa, 2. simma med delfiner. Surfa har vi gjort, sa nu var det dags for delfinerna!
Pa tisdags morgon steg vi alltsa upp klockan fyra for att hinna till incheckningen som var klockan halv sex (vet inte riktigt varfor man ska gora det sa tidigt pa morgonen). Vi fick vatdrakter, snorkel och simfotter och fick se en sakerhetsfilm. Sen blev vi skjutsade i buss ner till hamnen och baten. Pa vag ut sag vi solen stiga upp ur havet. Efter ca tjuga minuters letande hittade vi delfiner. Forst sag vi bara nagra sma Hector's dolphins (som vi ju nastan simmade med i Invercargill redan), men sen dok de lite storre dusky dolphins upp. Sa fick vi hoppa i vattnet. Det var jattekallt! Men det var hundratals delfiner i vattnet sa det gjorde ingenting. De var jattenara, om man strackt ut handen skulle man ha kunnat rora dem (men det fick man inte gora). Efter fem minuter i vattnet hade delfinerna simmat vidare och vi fick klattra upp i baten igen och aka efter dem. Vi var sammanlagt i fem ganger, men inte mycket mer an fem minuter varje gang. Delfinerna hade ovanligt brattom denna morgon! Men det var jattehaftigt nar de simmade overallt runt oss, under, bakom, framfor och pa sidorna. En gang simmade en delfin runt mig flera varv.
Nar vi simmat klart fick vi hoppa ur vatdrakterna och i kladerna och sa fick vi varm choklad och ingefarskakor. Och sa tog vi en massa kort pa dem. Vi var tillbaka i Kaikoura vid niotiden.
Resten av dagen tog vi det lugnt. Det var soligt, men inte sa varmt.
I morse akte vi buss i nagra timmar for att komma till Picton. Halv tva gick farjan over Cooks Strait till Wellington, dar vi ar nu.
/ Ida

Vi stannade tva natter i Queenstown nar vi kommit fran Milford Sound och gjorde inget speciellt dar. Igar kom vi till Christchurch efter en laaang bussresa. Vi for halv nio pa morgonen och var framme vid fem. Vi stannade bara for mat och toalett.
Hittills har vi inte gjort nat spannande i Christchurch heller. Vi ska vara har tva natter till och sen far vi till Kaikoura.
/ Ida

Vi akte med bussen fran Te Anau vid halv elvatiden pa morgonen. Pa vagen stannade vi pa flera stallen (som vanligt) for att ta kort pa bla. Mirror Lakes och en dal formad av en glaciar och for att fylla pa vattenflaskorna i en fors med rent kallvatten fran glaciarerna.
Lite efter kl 13 kom vi fram till byn Milford dar var kryssning genom Milford Sound gick fran.  Vi fick vanta en stund i hamnen eftersom var katamarankryssare Pride of Milford gick forst vid 13.30. Kryssningen var inkluderad i vart Kiwi Experience busspass och vi fick aven ata buffetlunch ombord. Vi kryssade ut pa fjorden till Tasmanska havet och sedan tillbaka igen. Pa vagen ut fick vi se salar som lag och solade pa en klippa. Kryssningen tog ca 2 timmar och pa vagen tillbaka stannade vi vid Sterling Falls. Det ar ett vackert vattenfall som ar ca. 154 m hogt. Katamaranen korde riktigt nara vattenfallet eftersom de sags att om man far vattnet pa sig kan man dra bort 10 ar fran sin alder. Det innebar att vi alltsa ar 9 ar gamla nu!
Innan vi kom in till hamnen slappte baten av oss vid Underwater Observatory. Dar fick vi se pa djurlivet under vattnet pa ca. 8 m. djup. De djur och vaxter vi sag skulle egentligen leva pa mycket djupare vatten men pa grund av att fjordens ovre lager bestar av sotvatten gor det att det redan vid 8 m ar sa morkt att de djuren och vaxterna kan leva dar eftersom de inte kan leva nar det ar for ljust. Efter vi varit i undervattensobservatoriet kom en annan bat och hamtade upp oss och skjutsade tillbaka oss till hamnen dar bussen vantade. Efter vi varit via Te Anau tog det ca. 2 timmar innan vi kom till Queenstown.

/ Sarah

I sondags tog vi "Bottom Bus", Kiwi Experiences sydligaste ruttbuss, till Dunedin.
Vi gjorde faktiskt inte sa manga stopp pa vagen den har gangen, bara ett forutom de "obligatoriska"  frukost-, lunch- och toastoppen. Det stoppet var vid Clyde, en damm. Det var NZ's storsta betongklump. Inte mycket att se pa...
Val i Dunedin skulle nastan alla pa nagon tour. Vi var till Cadbury World, en chokladfabrik. Eftersom det var sondag sa var det inget prudoktion igang, sa vi fick en forkortad guidad tur. Det basta kom forst, smakprover :) samtidigt som vi tittade pa en film. Sen gick vi runt lite och guiden forklarade hur man lagar chokladen. Han hade aven en overraskning, hosgt uppe i en silo. Det var ett chokladfall (som ett vattenfall fast med choklad)! Han sa att det var varldens storsta, men vi borjar bli lite tveksamma till "varldens" for det verkar som allt har ar "varldens"... Men vi for val lita pa honom.
Vi gick aven en svang till en tagstation, som skulle vara sodra halvklotets nasta mest fotade byggnad (efter Sydneys operahus), men det dar kan man ju inte veta.







/Sara

Eftersom jag bestamt mig for att inte gora nagot bungyjump (just nu iallafall)  sa tyckte jag att jag fick hitta pa nagot annat roligt! Det finns ett ratt stort utbud av aktiviteter som bara ramlar over en och det ar ganska svart att valja nar man inte har mojlighet att testa allt och vill testa det basta. Det som tilltalat mig mest i berget av broschyrer var tandemhangliding eller tandemparagliding. Skillnaden ar inte sa stor egentligen. I paragliding anvander man sig av en fallskarm och i hangliding liknar det mer en trekantig draklikande sak det man flyger med (ni far googla for mer info). Iallafall tyckte jag att hangliding verkade lite haftigare sa jag bestamde mig for det. Var egentligen inbokad igar men det blaste for hart sa det blev installt. Det blev att stiga upp tidigt imorse istallet och ga ivag till upphamtningsplatsen. Foretaget jag valt att aka med, SkyTrek flyger fran 2 platser utanfor Queenstown. Coronet Peak eller bergskedjan The Remarkables. Igar skulle vi ha flygit fran Coronet Peak men idag blev det en lite langre bilresa till The Remarkables. Igar nar det inte blev av var vi 6 st i gruppen men imorse var det bara jag, plus en pilot for hanglidern och en som korde bilen och hjalpe till att plocka upp hanglidern (de var bada fran Argentina sa man fick ova spanska ocksa). Nar vi kommit fram till platsen vi skulle lyfta ifran (med helt otrolig utsikt ca 700 m.o.h!) plockade de 2 argentinarna ihop hanglidern och jag fick pa mig en flyghalare,hjalm,sele och handskar. Efer en kort briefing hakade piloten fast sig sjalv och mig i hanglidern och sedan skulle vi ivag! (Han maste ocksa kontakta flygplatsen som ligger i narheten sa vi inte skulle krocka med ett flygplan eller en helikopter)  Man maste springa ner for en brant backe nagra steg for att fanga vinden. Forst tar man 2 steg, sen springer man och sen....flyger man! Aaaaaah! Vi flog runt ca 25-30 min. Jattevackert! Man sag hela Queenstown och Lake Wakatipu och en laang laaang bit bort over bergen. Man flyger pa ca 5400 feets hojd (ca.1640 meter). Efter vi flygit runt ca 10 min. tyckte piloten att vi skulle testa en massa tricks och saker som man kan gora med glidern. Dyka, loopa, gora spiraler och en massa roliga saker! Det laskigaste var att dyka rakt ner mot marken!  Husch... Sedan var det dags att landa pa ett stort falt och plocka ihop sakerna och fara tillbaka till stan. Ida och Sara lag fortfarande och sov. Jag fick veta att det tar ca. 2 veckor att lara sig hur man ska styra glidern + att man maste flyga 20 ganger med en overvakare. Hanglidingschool nasta! Om man inte vill testa skydive eller bungyjump eller nagot annat dar fritt fall ingar sa maste man definitivt testa hangliding! Om inte annat ar det ett bra satt att vakna upp en lordagmorgon! Det har ska jag definitivt gora igen! Addicted! :P
/ Sarah

Efter tva natter i Franz Josef for vi till Wanaka. Det var en lang bussresa dit. Vi stannade nagra ganger, forst vid Lake Matheson dar vi gick pa promenad runt den spegelblanka sjon och tog fantastiska bilder. Vi stannade vid nat vattenfall ocksa (vi har sett vaaaldigt manga vattenfall pa fem manader) och vid en utsiktsplats over en strand (vi har sett annu fler strander pa fem manader). Sen stannade vi vid ett en flod, vid ett vattenhal som kallas Blue Pools pa grund av dess klara bla farg. Vattnet var iskallt men det var nagra som simmade. Vi stannade och tog kort av Lake Hawea ocksa innan vi var framme i Wanaka, och da var klockan typ fem redan sa det fanns inte sa mycket tid over den dagen.
Nasta morgon stannade vi vid Puzzling World, ett stalle fullt av illusioner. Det var ganska kul. Roligast var val det lutande rummet, dar det pa bilderna ser ut som att det ar manniskorna som lutar. Det fanns en stor labyrint ocksa, men vi hade inte tillrackligt med tid for att hinna hela.
Vi for vidare till Queestown dar vi ar nu. Vi stannade vid Kawarau Bridge dar ganska manga fran bussen hoppade bungyjump. Inte vi dock. 43 meter ar alldeles for lagt! Sara och jag satsade i stallet pa Nya Zeelands hogsta bungy, Nevis, som ar 134 meter. Vi fick vanta i nan timme vid Kawarau (medan Sarah for med bussen till hostelet (de tog ett gruppfoto ocksa som vi tyvarr inte blev med pa)) pa att bli upplockade och skjutsade till Nevis. Dar finns ingen bro, utan man hoppar fran en bur som sitter fast i en vajer som gar over en djuuup dal (en liten flod i botten). Det var lite laskigt att titta ner! Vi fick pa oss vara selar och fick aka gondola ut till 'buren'. Och sen var det dags att hoppa! Det var fantastiskt roligt! Synd att det var over sa snabbt ... Det var 8,5 sekunders fritt fall. Vi blev inte sa nervosa som vi trodde att vi skulle bli. Alla som var dar samtidigt som oss hoppade faktiskt pa 5-4-3-2-1-go, utan fordrojning. Forst fick man nog lite panik, men sen sa upptackte man att det var roligt i stallet. Vi vill gora det igen!
/ Ida

 

Igar kom vi fram till Franz Josef. Ocksa en av de sma sader som vi besoker pa Nya Zeelands sodra os vastkust. Det som de flesta kommer hit for ar att besoka glaciaren Franz Josef som man komemr nara bara genom 10 minuters kortid. Det var val ungefar det vi hade inbokat har ocksa. Sa idag har vi varit pa en heldagsvandring (6 timmar) pa glaciaren!Vi var och checkade in hos foretaget Franz Josef Glacier Guides vid 9-tiden imorse och efter vi fatt pa oss all utrustning (vattentat jacka och byxor, kangor och yllesockor) och fatt med oss det vi inte behovde ha pa oss annu (piggar som man faster pa kangorna sa man far faste i isen) akte vi en kort busstur till en stor parkering vid foten av glaciaren.
Sedan borjade vanringen! Forst maste vi ta oss genom ett skogsparti och sedan over ganska mycket sten for att val komma fram till isen. Tog kanske 45 minuter innan vi satt pa piggarna pa skorna och borjade hacka oss fram genom isen.
Om man tycker om att ga i uppforsbacke och uppfor trappor sa ar det att rekommendera. For det ar ungefar vad vi gjorde i nagra timmar innan vi kom till den hogsta punkten som vandringen gick till. De gar inte vandringar anda upp for det blir for krangligt att ta sig fram sedan. Vi stannade for lunch pa ungefar halva vagen upp. Vi var indelade i 6 st grupper beroende pa hur fort vi ville ga och hur tuff vi ville att vandringen skulle vara. Grupp 1 hade tuffast och grupp 6 lattast. Alla grupperna gick lite efter varandra sa grupp 6 hade lattast eftersom de gick sist och hade storst trappsteg och mest upptrampat. Vi var i grupp 4. Det var nog lagom. Ett tag fastnade 4 av grupperna pa samma stalle nar guiderna hittade ett knepigt stalle att ga igenom pa och fick hugga en masa trappsteg. Det tog lite tid men till slut kom vi fram, Anledningen till att vandringen tar ca 6 timamr ar att man maste ga ziczac for att komma till toppen sa det tar sin lilla tid. Men det var vacker utsikt pa vagen upp och pa toppen och vi fick en masa frisk luft! Och fick se den mesta isen vi har sett den har sommarn (vintern dar hemma da...)!
/ Sarah

Forsta dagen i februari akte vi buss till Lake Mahinapua. Vi stannade (som vanligt) pa nagra stallen innan vi nadde malet. Det forsta stoppet var bara en bit utanfor Westport och hette Tauranga Bay. Dar stanade vi for att ga pa en kort promenad och titta och  pa sälkolonier som holl till langs stranden. Inget spektakulart att se kanske men vi fick iallafall lite frisk luft vilket ar uppskattat pa bussresorna. Sedan korde vi vidare langs vastkusten till Punakaiki. Punakaiki ar kant for de annorlunda formationer som berget har fatt under tusentals ar och kallas Pancake Rocks and Blowholes. Pancake Rocks borde iallafall synas pa bilden...
Vi stanande ocksa vid ett supermarket innan vi antligen var framme vid Lake Mahinapua. Vi bodde pa ett hosel ca 700 m fran Lake Mahinapua men vi gick pa en lite promenad och tog nagra kort pa den ocksa.  Det var nog inen speciellt vacker sjo, den hade brunt insjovatten istallet for det fina klarblaa vatten som vi har sett i de andra sjoana vi besokt i Nya Zeeland. Pa hostelet bodde bara "vi" som akte med Kiwi Experience. Det agdes av en 84-arig farbror som lat som en bandspelare nar han berattde om hostelet och var vi kunde hitta koket och duschen och annat som kan tankas behovas. Men den kvallen hade vi bestamt oss for att slippa laga mat eftersom hostelet aven bjod pa barbecue at oss alla for 10 dollar/person! Efter middagen var det utkladningsparty i puben med tema "Den basta kostymen du kan laga av sopsackar"... Haha :D
/ Sarah

I lordags for vi fran Nelson till Westport. Pa vagen stannade vi i Nelson Lakes National Park och simmade i iskalla Lake Rotoiti. Det var valdigt fint vader, inte ett moln i sikte. Sjon lag omgiven av hoga berg, mycket vackert stalle. Tva irriterande saker dock: sandflies (Nya Zeelands smasma flugor som suger blod som myggor) och valdigt envisa änder som promenerade over vara handdukar.
Pa eftermiddagen var vi framme i Westport. Sarah och Sara for till hostelet, men jag for pa 'horse-trekking'. Jag hade inte suttit pa en hast pa atta manader, men det kandes som hemma anda. De flesta andra hade inte ridit mycket alls, men vi fick anda bade trava och galoppera. Min hast, Leeroy, var en gammal (fast inte manga ar gammal) galopphast, och han var grymt snabb. Sa fort har jag aldrig ridit forut! Vi var ute i over tva timmar och red genom skogen ner till en flod, dar vi galopperade pa sandstigar, och sen pa hemvagen gick vi genom floden pa nagra stallen. Leeroy ville inte simma utan holl sig pa det grunda. Det var jattefina omgivningar, med floden och sa berg i bakgrunden.
Sen hade klockan blivit 8 och vi gjorde inte mycket mer den kvallen.
/ Ida  

I torsdags for vi fran Wellington. Vi tog en farja over Cook Strait till Picton, pa Sodra on. Farjturen tog ca tre timmar. Den sista biten innan vi kom in i hamnen var valdigt fin. Sen skulle vi aka buss till Nelson, men som vanligt var det en del stop pa vagen.
Forsta stoppet var oannonserat, vi fick reda pa eller bestamde det forst pa bussen. Det gick till en vingard i Marlborogh regionen (som ar varjldskand for sina deliktata Sauvignon Blanc-viner). Dar fick vi delta i en vinprovning, fyra viner testades.
Nasta stopp var for att ata lunch vid ett vackert vattenhal i the Pelorus Reserve.
Sen var det dags for Nelson. Harifran far de flesta ut till Abel Tasman National Park. Den ska vara valdigt fin, men eftersom de flesta turerna ar langa promenader o.d. valde jag att skippa det och istallet forsoka friskna i fran den riktigt elaka forkyldningen jag lyckades dra pa mej i Wellington. Och Ida och Sarah stannade ocksa i Nelson.
I Nelson stanade vi tva natter. Andra dagen i staden gick vi upp till Centre of New Zealand, som sa klart maste ligga 147 m.o.h. Men det var vart att kampa sig upp, for utsikten var fantastisk!
Vi hann dessutom med att besoka Christ Church Cathedral och en fin park.

/Sara