Wanaka, Queenstown och bungyjump!

Efter tva natter i Franz Josef for vi till Wanaka. Det var en lang bussresa dit. Vi stannade nagra ganger, forst vid Lake Matheson dar vi gick pa promenad runt den spegelblanka sjon och tog fantastiska bilder. Vi stannade vid nat vattenfall ocksa (vi har sett vaaaldigt manga vattenfall pa fem manader) och vid en utsiktsplats over en strand (vi har sett annu fler strander pa fem manader). Sen stannade vi vid ett en flod, vid ett vattenhal som kallas Blue Pools pa grund av dess klara bla farg. Vattnet var iskallt men det var nagra som simmade. Vi stannade och tog kort av Lake Hawea ocksa innan vi var framme i Wanaka, och da var klockan typ fem redan sa det fanns inte sa mycket tid over den dagen.
Nasta morgon stannade vi vid Puzzling World, ett stalle fullt av illusioner. Det var ganska kul. Roligast var val det lutande rummet, dar det pa bilderna ser ut som att det ar manniskorna som lutar. Det fanns en stor labyrint ocksa, men vi hade inte tillrackligt med tid for att hinna hela.
Vi for vidare till Queestown dar vi ar nu. Vi stannade vid Kawarau Bridge dar ganska manga fran bussen hoppade bungyjump. Inte vi dock. 43 meter ar alldeles for lagt! Sara och jag satsade i stallet pa Nya Zeelands hogsta bungy, Nevis, som ar 134 meter. Vi fick vanta i nan timme vid Kawarau (medan Sarah for med bussen till hostelet (de tog ett gruppfoto ocksa som vi tyvarr inte blev med pa)) pa att bli upplockade och skjutsade till Nevis. Dar finns ingen bro, utan man hoppar fran en bur som sitter fast i en vajer som gar over en djuuup dal (en liten flod i botten). Det var lite laskigt att titta ner! Vi fick pa oss vara selar och fick aka gondola ut till 'buren'. Och sen var det dags att hoppa! Det var fantastiskt roligt! Synd att det var over sa snabbt ... Det var 8,5 sekunders fritt fall. Vi blev inte sa nervosa som vi trodde att vi skulle bli. Alla som var dar samtidigt som oss hoppade faktiskt pa 5-4-3-2-1-go, utan fordrojning. Forst fick man nog lite panik, men sen sa upptackte man att det var roligt i stallet. Vi vill gora det igen!
/ Ida




Ida ska hoppa

Sara har hoppat
 

Kommentarer
Postat av: Idas mamma

Ja, vad ska jag säga. Inte trodde jag att vi skulle få sådana här rapporter här när jag vinkade av er på Arlanda i augusti. Surfing, fallskärmshoppning och nu bungyjump... Men jag förstår er, jag skulle nog göra samma sak själv.



Farfar, farmor och jag studerade kartboken en dag och vi konstaterade att när ni är i Invercargill, som ligger på Nya Zeelands sydspets, så är ni på 45:e breddgraden. 45:e breddgraden på norra halvklotet går genom södra Frankrike och norra Italien. Så ni är inte längre söderut än Venedig ligger norrut! Vi bor nog förbaskat långt norrut. Man kan undra hur vi står ut... Och så är vi så tokiga så vi åker ännu längre norrut på sportlovet.



Ha det bra!

2009-02-06 @ 07:28:11
Postat av: Susanne, Idas icke-våghalsiga moster

Oj oj oj jag tycker det var lugnare när ni sorterade apelsiner och när ni gallrade äppel i någon avlägsen håla.

Och Ida efter 19 år får jag revidera min åsikt om vem du släktas på, du är tydligen din mor upp i dagen.

Jag får nog ta något lugnande innan jag läser bloggen i fortsättningen.

2009-02-06 @ 12:07:31
Postat av: Anna (kusin)

Nu återupprepar jag lite av min facebookkommentar här, men vad tusan. En kille i min korridor visde en video för mig i förra veckan där han hoppade från exakt samma bungy-ställe. Han såg helt skräckslagen ut på hela filmen, och han berättade att han hade bett killen i liften knuffa ut honom för att han inte vågade hoppa själv. Sen lyckades han hoppa, men han sade att det var det överlägset obehagligaste han någonsin varit med om och att han aldrig någonsin skulle göra om det.



Därför tycker jag att det är jättekul att ni ser hur glada ut som helst. Fick ni ochså filmer på era hopp?

2009-02-06 @ 19:07:37
Postat av: Cecce

Åhh, det är helt underbart att hoppa bungyjump! :D

2009-02-10 @ 09:16:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0