Tillbaka i Alice Springs
Vi kom tillbaka till Alice Springs igar kvall. Forsta dagen av turen, i fredags alltsa, korde vi de nagra hundra kilmometer for att komma till Uluru-Kata Tjuta National Parkl. Vi for till var lagerplats forst och at kycklingburgare till lunch, och sen till Kata Tjuta (ocksa klippformationer, liknar Uluru) och promenerade fram och tillbaka genom Walpa Gorge, 2,6 km. Sen sag vi solnedgangen over Uluru (Ayers Rock). Vi sov i 'swags' (slags madrasser) under stjarnorna. Pa dagarna var flugorna VALDIGT irriterande (vi gick runt med flugnat over huvudet), men pa natterna finns inga irriternade insekter alls.
Andra dagen steg vi upp klockan fem for att hinna se soluppgangen over Uluru. Vi promenerade sedan runt klippan. Min mor undrade varfor en rod klippa har blivit sa kand, men nar man har sett den pa riktigt forstar man. Den ser inte verklig ut! For det forsta reser den sig 348 meter over det annars helt platta landskapet, sen har den ett mystiskt skimmer over sig. Berget och sanden ar rod har for att de innehaller jarn, som rostar. Det var 10 km runt klippan. Eftersom vi gick sa tidigt pa morgonen hade det inte hunnit bli sa varmt. Vi for sen tillbaka till vart lager och at lunch och simmade i poolen och korde sen igen hundratals kilometer for att komma till Watarrka National Park, dar Kings Canyon ligger. Vi at middag vid vart nya lager och sen var det igen en natt under stjarnorna.
Tredje dagen promenerade vi runt Kings Canyon, 6 km. Vi fick lara oss att en gorge har bildats av vatten som noter berget, en flod oftast, medan en canyon bildas nar marken spricker. Bada ar alltsa en dal mellan tva klippor. Grand Canyon i USA ar i sjlava verket en gorge, fick vi ocksa veta. Vi at sen lunch och simmade i poolen och sa for vi tillbaka till Alice Springs. Det tog nastan fem timmar och vi var tillbaka vid klockan halv sex.
I morgon far Sarah till Sydney och hem pa fredag! Sara och jag far pa tredagarstur till Darwin. Sa det har ar var sista dag tillsammans! Vi ska fira eller sorja eller vad man ska saga pa nat satt, kanske vi gar ut och ater middag.
/ Ida
Hej flickor
Det var ju bra att Ayers rock var något speciellt när ni rest så långt för att se den. Jag tycker nog ändå att vi har fullt av röda, både namngivna och icke namngivna, berg här hemma som borde dra lika mycket folk som Ayers rock. Fina bilder har ni laddat upp och man kan se ytterst varierande natur. På de tasmanska bilderna är det vattenfall, grönt och lummigt och sedan ökenlandskap från Uluru.
Så nu är Sarah på hemväg. Hon kommer hem till ett Åland där våren är på väg. Visserligen är här både snö och is, men vi har passerat vårdagjämningen och igår vred vi fram klockorna till sommartid.
Tack för vykortet från Nya Zeeland. Det tog en månad på sig så ni skickade väl det med båt...
Ha det bra!
Hej
Fantastiska bilder, jag förstår mer och mer varför jag mutat David med en Australienresa om han sköter sig tills han är 18 år. Jag har erbjudit mig att komma med som ressällskap.
De andra Australienresenärerna som nu är på Nya Zeeland har just lämnat Palmerston North, jag tror inte ni var dit. I varje fall besökte John Cleese staden 2006 och lär ha sagt:
"If you ever do want to kill yourself, but lack the courage, I think a visit to Palmerston North will do the trick."
Invånarna hämnades genom att döpa sin soptipp till Mount Cleese.
Snart är det påsk här och mormor och Frans håller på förbereder sig för sin årliga resa. Jag tror dock inte att Blåkulla kan mäta sig med AyersRock!
